1611 Brännefejden

brannefejden1611 bröt Kalmar-kriget ut. Här i Västsverige kallades det Brännefejden. Danskarna försökte, strax efter krigsutbrottet, inta Gullbergs fäste (platsen för nuv. skansen Lejonet) i Göteborg. Dock utan att lyckas. I stället utförde man en massaker på alla av manligt kön i Nya Lödöse. Därefter förflyttade man sig inåt Västergötland och brände ned Gamla Lödöse, Skara, Gräfsnäs slott samt ca. 3000 gårdar.

Den 9 februari 1612 lämnade den danska hären Skara och begav sig till trakterna vid Hullsjön dit man anlände dagen efter. Man låg kvar där under två dagar och hann med att bränna ned ett stort antal gårdar i Tunhem (inkl prästgården), Gärdhem, Åsaka, Björke, Malöga, Hojum, Stavered, Ladugårdsbyn och Överby. Svenska trupper kom till undsättning och hade, under ledning av Jesper Krus, tänkt besegra danskarna vid ”Trehörningskleven” nära Sjölandasjön. Tyvärr tog de en annan väg så slaget kom i stället att stå på Gravlångens is. De svenska trupperna lyckades sedan jaga danskarna tillbaks till Bohuslän.

Under hela året fortsatte striderna och folket i bygden utsattes för otroliga påfrestningar. Det uppges att de danska trupperna bestod av 25000 man och för att klara dessas uppehälle plundrades allt som kom i vägen.
Brännefejden fick ett slut i och med freden i Knäred den 13 januari 1613 som resulterade i att Sverige, under sex år, fick avstå Älvsborgs slott samt sju härader i Västergötland. Bland andra Ale och Flundre. Krigsskulden, ”Älvsborgs lösen”, sattes till en miljon rdlr, vilket var en ofantlig summa på den tiden. Dock betalades skulden den 31 januari 1619 och områdena återgick till att vara svenska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *