1657 var det så dags igen. Karl X Gustaf och den svenska armén var upptagna i Polen. Då passade danskarna den 1 juni på att förklara Sverige krig. För folket här i trakterna innebar det att överste Johan Stake tillsammans med 200 man skickades till försvar för Vänersborg.
I juli lämnade den norske kommendanten, Ivar Krabbe, tillsammans med ca 2000 man Bohus fästning. Han byggde en skans i Hjärtum som de svenska styrkorna lyckades förstöra. De drog sig sedan tillbaka till Vänersborg. Danskarna fortsatte sina härjningar på båda sidorna av älven.
I september hade generalmajor Harald Stake lyckats samla ihop en styrka på över 2000 soldater och begav sig mot Hjärtum för att där möta Krabbe. Han, i sin tur, kom marscherande från Spekeröd söderifrån.
Det blev en mycket hård strid och förlusterna var stora. Framför allt för danskarna.
De gav sig dock inte utan härjningarna fortsatte ytterligare några månader och upphörde inte förrän man slutit freden i Roskilde den 26 februari 1658. Karl X Gustaf hade gått över Bälten med sina trupper och på det sättet tvingat fram freden.
Danskarna tvingas lämna Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm samt Trondheims län.