Trollhätte Canal- och Slusswerksbolag

Bara några år efter olyckan när nedsläppt virke förstörde fördämningen vid Flottbergsströmmen 1755, skissade Daniel Thunberg på en ny lösning av slussfrågan. Denna innebar att man visserligen inte skulle bygga kanalen via Åkerssjö men genom berg via Olidan och mynna ut vid Jordsten. I planerna ingick också en sluss vid Åkerström.
Arbetet startade 1760 men gick långsamt och den Antonssonska träbron fick fungera som transportled förbi Trollhättan under drygt 20 år.
1793 besöktes Trollhättan av hertig Karl och, den då, 15-årige Gustav IV. Hertigen fick ta del av ett flertal förslag på slussträckning. Bland annat ett, som utarbetats av Peter Bagge och William Chalmers, som i sin tur delvis byggde på Thunbergs idéer.
Hertig Karl tillsatte samma år en kommitté vars arbete resulterade i att Trollhätte Canal- och Slusswerksbolag skulle bildas. Så skedde också och 1794 överlämnade staten slussarna vid Åkerström och Karls grav samt gårdar, kvarnar och sågar till bolaget.
William Chalmers
William Chalmers, en av initiativtagarna till 1800-års sluss.

Den 22 maj 1794 höll aktieägarna sitt första sammanträde och till styrelseledamöter valdes W.Chalmers, O. Silfverschiöld, Peter Bagge, A Andersson, J. H. Damm och J.H. Scharp. Damm avled redan 1798 och ersattes då av Baltzar von Platen.

Erik Nordwall (senare adlad Nordewall) utsågs till ledare för slussarbetena och det var också bl.a. han som för styrelsen föreslog att kanalen skulle sprängas genom berg via Åkerssjö. Arbetsstyrkan bestod av ungefär 1000 man huvudsakligen knektar från Skaraborgs, Älvsborgs och Västgöta-Dals regementen och de satte naturligtvis en stark prägel på det lilla samhället. Inte minst vad gäller kroglivet.
Under våren 1800 sattes slussportarna upp. Ekvirket hade hämtats från Halle-Hunneberg och kalk från kalkugnar vid Nygård. Den 14 augusti kunde det första fartyget passera genom Trollhätte kanal och vidare genom alla åtta slussar vid Åkersberg. Hela sträckan från nuvarande klaffbron till Åkersvass tog ca. tre timmar.
Den gamla drömmen om en segelled från Vänern till havet hade i och med detta gått i uppfyllelse.
Ett problem kvarstod dock och det var passagen förbi Stallbacka. Farleden var där stenfylld och full av strömmar. 1814 fattades beslut om att gräva en kanal genom ”Stallbacka huvud” men det blev inte gjort förrän 1830 och resultatet blev att den västligaste delen då blev en ö, Stallbackaön.
Det tog inte lång tid förrän kritik framfördes om att de nybyggda slussarnas dimensioner var för små och det blev än mer tydligt när det visade sig att det 1810 påbörjade byggandet av Göta Kanal skulle utrustas med större slussar. När denna kanal var klar 1832 framfördes snart krav på en utbyggnad även av Trollhätte kanal.
Riksdagen tillsatte 1834 en utredning som syftade till kanalutbyggnad med tillhörande kostnadsförslag och arbetsbeskrivning. Major Nils Ericsson, som 1830 anställts som övermekanikus, fick uppdraget att utarbeta förslagen och han kom fram till att kostnaden för en ny slussled skulle bli 1.372.000 riksdaler banco. Aktieteckningen för att kunna genomföra projektet gick dåligt men Johan Gustaf Schwan kom 1837 till undsättning och förklarade sig villig garantera ombyggnaden och han lovade dessutom att allt skulle stå klart inom sju år.
1838 godtogs anbudet och samma år ombildades Trollhätte Canal- och Slusswerksbolag till Nya Trollhätte kanalbolag. Nils Ericsson kunde därmed sätta igång med arbetet i april samma år.
Den 5 juni 1844 var en glädjens dag för Trollhättan. Då kunde de nya 11 slussarna invigas med närvaro av Oscar I och kronprins Karl. Arbetet hade alltså utförts på sex år i stället för sju.
Till kanaldirektör i det nya bolaget utsågs nu Nils Ericsson.
Kjällförteckning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *