Danskarna var, av föståeliga skäl, inte nöjda med freden i Roskilde. Men det dröjde 17 år innan man bestämde sig för att ta revansch. Den 2 september 1675 förklarade Kristian V Sverige krig.
Det blev, som tidigare, ett hänsynslöst krig och åter igen fördes det hårda strider i vårt område. Ståthållaren i Norge, Ulrik Fredrik Gyldenlöwe, var den som kom att leda de dansk/norska styrkorna. Det var också han som kom att ge namn åt de strider som böljade fram och tillbaka i området de närmaste fyra åren.
Under denna tid kom mycket hårda strider att utspelas i och omkring Vänersborg. Så tillbringade Karl XI flera månader i staden vid årsskiftet 1675-76 för att organisera försvaret. Det visade sig dock senare inte ha varit tillräckligt utan Gyldenlöwe lyckades inta den utan några större svårigheter. För de svenska trupperna var det naturligtvis inte mycket att var stolt över men i Danmark jublades det. Man lät t.o.m. prägla en medalj med Vänersborg avbildat. Meningen var att denna skulle minna om de danska triumferna över Sverige.
Kriget kom också att kallas det skånska kriget. Danskarnas ambitioner var inte bara att ta tillbaka Bohuslän utan också Skåne, Halland och Blekinge.
Resultatet blev dock att fred slöts i Lund den 26 september 1679 varvid Sverige fick behålla landskapen.
Men klart är att det var en dyrköpt fred. Man räknar med att den vunnits på bekostnad av 10.000-tals brända gårdar.