Viltkött

Helstekt kronhjortsentrecôte

Jag har hittat en ny ”hovleverantör” när det gäller viltkött; Koberg Vilt, som har ett fantastiskt sortiment med hög kvalité.

För några veckor sedan lagade jag till hjortinnerfilé med konfiterad potatis och rödvinssås och i lördags helstekt hjortentrecôte med rostade rotfrukter och rödvinssås. Förutom potatisen görs båda rätterna på ungefär samma sätt.

Ingredienser för 4 portioner:

Konfiterad potatis

Lagom mycket potatisar
8 dl olja
3 msk smör
2 msk finhackad persilja

Rostade rotfrukter:

Potatis, morötter, palsternacka och lökklyftor i lagom mängd och i proportioner efter smak. Lägg också i några vitlöksklyftor

Hjort:

ca 600 g hjortinnerfilé eller -entrecôte.
1 tsk salt
1 krm nymalen svartpeppar
2 msk smör

Rödvinssås:

2 charlottenlökar
1 msk smör
5 dl rödvin
1 dl madeira
2 dl vatten
4 msk viltfond
1 msk finhackad färsk timjan
½ tsk salt
1 msk smör

Gör så här:

Konfiterad potatis:

Skala och tärna potatisen. Lägg den i en kastrull och täck med oljan. Krydda med salt. Sjud på medelvärme ca 20 minuter tills potatisen är mjuk. Ta upp potatisen ur oljan. Stek den frasig i smöret strax innan servering. Blanda med persilja.

Rostade rotfrukter:

Klyfta rotfrukterna. Salta och blanda runt tillsammans med olja. Sätt ugnen på 225° och låt baka i ca 20-25 minuter.

Hjort:

Smörj in innerfile eller entrecôte med olja och krydda med salt och peppar. Bryn runt om i stekpanna. Stek klart i ugnen på 125° till en innertemperatur på 56-58°. Låt köttet vila inlindat i smörpapper eller aluminiumfolie ca 10-15 minuter innan det skivas.

Rödvinssås:

Skala och finhacka löken. Fräs den i smöret och tillsätt vin, madeira, vatten, viltfond och timjan. Låt koka ihop till en fjärdedel återstår. Smaka av med salt. Vispa i smöret strax innan servering. Sila ev. bort lök och timjan.

Mitt liv, hittills

För ett antal år sedan satt vi på Trollhätte-Gillet och diskuterade historia i allmänhet och närståendes historia i synnerhet. Vi var alla överens om att det skulle ha varit väldigt intressant om våra föräldrar eller mor- och farföräldrar, på något sätt, hade dokumenterat sina liv. Så att man på det sättet skulle kunnat ta del av omgivningens och deras sätt att leva.
Lars Myrén berättade att han hittat en levnadsbeskrivning efter sin morfar och att han bestämt sig för att skriva en sådan om sig själv. Jag tyckte idén var strålande och bestämde mig genast för att följa hans exempel. De första A4-sidorna skrev jag direkt men sedan gick arbetet i stå, och inte förrän i april i år fortsatte jag. Anledningen var främst att jag hade börjar en bokbindarkurs här i Göteborg och Christina kom med idén att jag skulle binda in min bok själv.

Idag har jag hämtat resultatet från Rundqvists Boktryckeri, och jag är helnöjd. Den är tryckt i 50 exemplar varav 7 ex ska skickas som pliktleveranser till bl.a. KB. Av de övriga 43 ska jag själv binda in 10 ex och de andra är limbundna och klara.

Så här beskrivs min bok på baksidan:

Trollhättepojk, stadsbo, golfare, månskensbonde, pappa, historieintresserad, bokälskare, munskänk, säljare, mattelärare, rektor, datanörd.

Ett händelserikt och oftast roligt liv kan bara delvis beskrivas med hjälp av de bilder som pryder framsidan. Men det är klart att ett liv inte kan representeras av enbart några foton utan måste också berättas och det är vad jag försökt göra i denna skrift.

Efter att ha gjort, mer eller mindre, mogna överväganden har jag nu kommit fram till att jag är ganska nöjd med denna beskrivning av mitt liv, hittills.

En läsupplevelse

John Hall – en historia från det gamla Götheborg av Sophie Elkan

Den 14 oktober 2017 var jag på Föreningen för Västgötalitteraturs bokauktion i Stora Levene. Som vanligt fanns det en stor mängd intressanta böcker men jag var mest intresserad av de som dessutom var vackert bundna. En bok kan ju vara som en tavla fast då placerad i bokhyllan. Den dagens skörd blev 13 böcker och en av de vackraste var ”John Hall – en historia från det gamla Götheborg” skriven av Sophie Elkan, tryckt 1906 och inbunden i skinn.

Den 22 december åkte vi  till Långban  och Anna Karolinas Kök för att fira en stilla jul, och jag visste att det skulle bli ett perfekt tillfälle för bokläsande. Gästgiveriet var stängt men vi hyrde in oss i två av deras ”resanderum” och hade dessutom tillgång till ett kök

Jag bestämde mig då för att ta med  denna bok och det kom jag inte att ångra. Språket var visserligen gammaldags men efter ett tag kunde jag konstatera att det faktiskt inte var så svårt som det verkade i början.
Förutom att det är en berättelse om ett mycket stort affärsimperiums uppgång och fall, är det dessutom en strålande historiebeskrivning av sekelskiftet 1700/1800 med människor och miljöer i Göteborg och i viss mån även i Stockholm.

Jag rekommenderar alla att läsa denna bok som faktiskt finns i pocket och med ett modernare språk än i mitt exemplar.

Bokfynd

I lördags förra veckan, den 25 mars var jag på bokauktion i Stora Levene. Bland alla 638 utrop fanns naturligtvis både, ur min synvinkel, intressanta och mindre intressanta alster. Det är ju också typiskt att av alla de jag prickat för i katalogen blev flera alldeles för dyra. Man kan ju också tolka det som att jag har god smak och det är ju naturligtvis positivt.

Jag koncentrerade mig på ”vackra” och intressanta exemplar och ropade in tre nummer, sammanlagt sex böcker. Den, i mitt tycke, mest intressanta vill jag presentera här:

Den heter Antologia Gothoburgensis och utgavs 1953 i 1000 numrerade exemplar. Författarna eller snarare redaktörerna var Folke Persson & Agne Rundqvist. För detta är en bok i ord och bilder om ”Göteborg genom tiderna” skildrad av samtida författare och konstnärer. Den innehåller också kronologiska anteckningar om viktigare händelser i staden från dess grundläggning fram till bokens utgivningsår. Boken innehåller dessutom skildringar av tiden före grundandet, 1621.

Boken är bunden i skinn av Hovbokbindare Nils Linde och vårt exemplar har nummer 145. Sättningen började 1942 och tryckningen avslutades den trettionde september 1953.

 

 

 

Förutom alla fakta så är det en underbar bok att bara bläddra i och de 574 sidorna är fyllda med både teckningar och litografier.

 

 

Äntligen

koltrastI morse möttes jag och Pricken (hunden) av snö och bitande vind och det kändes inte precis som en bra början på dagen. Men efter bara några minuters promenad ändrades allt som i ett trollslag. Det var Koltrasten som, med sin sång, förkunnade att även om det verkar som att vintern inte vill ge sig så är faktiskt våren inte så långt borta. Dagen var räddad!

Om någon, mot förmodan, inte vet hur Koltrasten låter så hittar ni sången här.

Göteborgs filmfestival 2016

Den 8 februari var sista dagen för festivalen men för vår del gjorde vi sista besöket dagen innan, den 7 februari. Och det blev med en gammal film av Fellini, ”Och skeppet går”. Inofficiellt så startade vi den 29 januari och även då med en gammal film, Fritz Langs ”Metropolis” från 1927, men i ett mycket nytt utförande tillsammans med GSO på Scandinavium.14

 Med oss då var också Linda och Sofia. Filmen har ju gått till filmhistorien som en av de första i Science Fiction -genren och tillsammans med Göteborgs Symfoniorkester blev det till en stor upplevelse.


Dagen efter var vår första dag på festivalen och vi hade valt att se det isländska Oscarsbidraget, Grimur Hákonarons ”Bland män och får”. En föga upphetsande titel men det visade sig vara en riktig höjdare, och som jag sedan också röstade på som ”publikens favorit”.bland män och får
Två bröder lever på gårdar intill varandra och har av okända skäl inte pratat med varandra på 40 år. Deras får drabbas av en dödlig sjukdom och myndigheterna beslutar att alla måste avlivas. Bröderna vill inte ge upp och inser till slut att de måste samarbeta.


Sedan var det den 1 februari dags för en samling kortfilmer, ”Sv kortfilmspremiärer 4” på Hagabion. Jag tycker inte det finns mycket att säga om dessa sex kortfilmer förutom om den sista, Jonas Bergegårds ”Magnus och Papperstågen”, som var en varm och trevlig film om att se skönheten i miljöer och företeelser som de flesta inte ens tänker på.


Cristina Comencinis ”Latin lover” var tisdagens den 2 februari film. En italiensk komedi och ett lustspel som haft stor framgång i hemlandet.Latin_Lover_(film) Och det kan jag förstå. En rapp och mycket rolig film.


På fredagen den 5 februari såg vi James Vanderbilts film ”Truth” med Cate Blanchett och Robert Redford i huvudrollerna. Denna verklighetsbaserade journalistthriller kretsar kring en TV-sändning om George W Bush strax innan presidentvalet 2004. Blanchett spelar producenten för nyhetsmagasinet ”60 minutes” och Redford den legendariske programledaren. Man får tips om hur Bush fick priviligierad militärtjänstgöring under Vietnamkriget. Efter att man presenterat storyn startar ett pressdrev som misstänkliggör sanningshalten och Blanchetts rollfigur Mary Marples hamnar i skottgluggen och tvingas kämpa för sin heder.
En mycket spännande och bra film!


Dagen efter hade vi biljetter till Kevin Allens film ”Under Milk Wood” som grundar sig på Dylan Thomas texter. Tyvärr kunde vi konstatera att detta var inget för oss, och vi gick faktiskt innan filmen var slut.


Men det gjorde vi verkligen inte när det den 7 februari var dags för Nicholas Hytners ”The lady in the van” med fantastiska Maggie Smith i huvudrollen. Hon spelar en luffare som bor i en risig skåpbil i London. Dramatikern Allan Bennett upplät under mer än 15 år sin husinfart åt miss Mary Shepherd, som Maggie Smiths rollfigur heter, och en mycket speciell vänskap uppstår. Den präglas av respekt och brittisk formalitet.The_Lady_in_the_Van_film_poster
Maggie Smith har tidigare gjort denna roll både på teater och i radio, och jag kan konstatera att filmen är mycket bra och i högsta grad sevärd.


Som film nummer två, denna söndag, såg vi Federico Fellinis ”Och skeppet går” från 1983. Även om Fellini alltid är Fellini så kan man väl säga att denna film inte riktigt lever upp till hans rykte. Smårolig, javisst, men inte heller mer.


 Alltså både ris och ros under veckans filmtittande men ändå överväger pärlorna!

Trollhättan 100 år

100 årÅr 1916 blev Trollhättan stad och firar alltså sina 100 år i år.

Festligheter kommer att pågå under hela året och startade redan på nyårsaftonen 2015.
Mellan klockan 14.00 och 16.00 hölls en del äldre fastigheter öppna och då bl.a. Villa Elfhög.

Besökarna bjöds på musik av elever på N3 och miniföreläsningar av mig. Jag hann med att hålla två informationer om Villa Elfhög och båda var, glädjande nog, välbesökta (ca 100 deltagare).

Elfhöginfo1

Vi i Trollhätte-Gillet kunde också erbjuda våra böcker till försäljning. Ni som, till äventyrs, inte hann med att köpa kan göra det på vår webbplats.

Elfhöginfo2

 

 

En underbar kväll

Idag fick vi äntligen uppleva en underbar sommarkväll detta året och det var inte en dag för tidigt. Koster visade sig från sin vackraste sida och jag försökte föreviga kvällen med detta foto, men kan bara konstatera att det var nästan omöjligt att göra den rättvisa.

IMG_2640

Som pricken över i och som avslutning på kvällen så fick jag också en makrill på kastspö. Ingen stor men dock en makrill.

Hektisk tid 2

Den 14 maj, för precis en vecka sedan, startade en ny era i mitt liv. Jag avslutade mitt yrkesliv, blev senior och startade därmed en ny ”karriär”. Ja, formellt har jag fortfarande semester fram t.o.m. den 31 maj då jag slutar.

Nu har jag känt på mitt nya liv i precis en vecka. En stor del av den veckan har jag tillbringat på Koster tillsammans med Christina och vår lilla pudel Pricken, och det känns riktigt bra.

IMG_2439

En hektisk tid

Ibland står tiden stilla brukar man säga när något mycket viktigt men oväntat händer. Och ändå var starten av min ”hektiska tid” inte speciellt oväntad, men det var inte väntat att den skulle ske just när den inträffade. JAG BLEV MORFAR!!

Att jag skulle bli det, visste jag naturligtvis, och jag såg fram emot det. Men det skulle ske först några veckor efter att det verkligen inträffade. Välkommet var det, i vilket fall som helst.

Den 8 maj kunde vi välkomna Iris till världen. Hennes föräldrar är Susanne, min dotter, och hennes sambo Max.

Iris11dagar2